jonathan.ekman.nu

Idag har jag varit på Uppsala Universitet och lyssnat till ett panelsamtal angående Knutby, “Med (själv)kritisk blick på Knutby – fem år efteråt”.

Det har gått fem år och tanken med panelsamtalet var att fyra olika samfundsledare skulle föra ett självkritiskt samtal kring fenomenet “Knutby”. De medverkande var biskop Ragnar Persenius (Svenska kyrkan), pastor Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), missionsföreståndare Göran Zettergren (Missionskyrkan), pastor Ulf Ekman (Livets Ord).

Diskussionen kom att handla en hel del om bibeltolkning och om det går att höra Gud tala. Vid ett tillfälle frågade moderatorn, Anne-Louise Eriksson vid Sekretariatet för teologi och ekumenik (Svenska kyrkan), om Abraham led av religiösa vanföreställelser när Gud bad honom offra Isak. Märkligt nog ansåg Göran Zettergren att så måste varit fallet.

Frågan kring ledarskap och “kontrollfunktioner” så som ansvarsnämnder berördes också. Här skiljer sig naturligtvis tex Pingst och Svenska kyrkan kraftigt åt. Frågan är om något liknande kunde ha hänt i en episkopal kyrkan?

UNT

Jag sitter just nu på kvällsmöte på Europakonferensen. Årets konferens är välbevakad av media och hittils har det varit bra tycker jag. Ikväll har tidningen Dagen två reportrar som bloggar live från kvällsmötet. Carl-Henric Jaktlund och Emanuel Karlsten.

Ikväll talar prästen Hans Weichbrodt, det skall bli intressant. Konferensen pågår till söndag så har du möjlighet att komma så gör det! Talare som återstår är bland annat John Bevere, Kong Hee och Ulf Ekman.

I söndags kväll ca 2030 så var jag med om en olycka. Jag åkte i diket med en fyrhjuling. I en kurva fick jag sladd och körde ner i diket. Jag flög några meter och landade 50 cm från ett stort träd. Först ränkte jag att allt gått väl men då såg jag min arm. Vänster underarm var böjd i ca 70 grader och enormt svullen.

Min fru (som hade sagt åt mig att köra försiktigt) fick skicka iväg barnen och kom sedan springande. Då hade redan grannarna ringt 112. Ambulansen kom och det var mycket trevliga och snälla personer. Eftersom det klassades som en mc-olycka fick jag krage och spineboard. Och mycket morfin.

Igår opererades armen och just nu hr jag två metallbrickor samt 12 skruvar i armen. Läkaren sa att operationen gick bra och jag kommer få tillbaka full rörlighet i armen. Just nu har jag lite ont men annars mår jag bra.

Jag vill tacka alla i personalen på sjukhuset samt alla på jobbet som bett för mig!

Om någon är intresserad så kommer hela operationen att sändas på TV3. Vet inte när men jag återkommer om detta.

Jag har nu på morgonen läst Dagens artikel om Livets Ords ekonomi. Mycket rolig läsning. Här har Jaktlund verkligen gjort ett bra jobb!

Helt tydligt är det så att det finns många människor som anser att Livets Ord har förändrats. Vissa tycker att det blivit bättre andra tycker att det blivit värre (katolikbekämparna ).

Sedan finns det en grupp av människor som inte tycker att det skett en massiv förändring. Då infinner sig frågan vad är Livets Ord?

Om Livets Ord är summan av vad alla medlemmar i Livets Ord företagit sig genom de 25 år församlingen funnits då har Livets Ord verkligen förändrats. Om Livets Ord däremot är kärnbudskapet om tro och att Gud kan och vill hela och sätta människor fria, då har Livets Ord inte ändrat sig.

Livets Ord har med andra ord både ändrat sig och inte ändrat sig. En sak är dock klar och det är att Livets Ord 2008 inte ser identiskt ut med Livets Ord 1983. Vi är större och starkare och har en bredare plattform. Vi berör fler människor och når längre än vi någonsin gjort.

Det blev lite uppståndelse i bloggosfären angående mitt inlägg om min käre kusin… Emanuel Karlsten publicerade valda delar av vår konversation på sin blogg. Får se om det dyker upp i “urbloggat” i pappers tidningen också…

En tanke som slår mig när diskussionen kring åttiotalet kommer igång är, måste alla individer känna exakt samma sak inför en företeelse? Kan det inte vara så att en person får sitt liv förvandlat medans en annan blir besviken?

I vissa sammanhang verkar regeln om minsta gemensamma nämnare gälla. Det som gör alla lagom glada är det enda som bör förkunnas.

Detta inlägg är inte menat att dissa de känslor som vissa människor har. Ni har full rätt till era åsikter bara ni kan ha samma respekt för att andra människor inte delar dem

Först en liten personlig notis. Nu har jag äntligen fått sålt min bil! Jag har haft den på blocket i snart ett år så det har gått minst sagt trögt… I veckan ringde en kille och var intresserad och idag kom han och hämtade bilen. Seger!

Dagen har som många vet påbörjat en serie de kallar för “Dokument Livets Ord”. Jag har naturligtvis läst alla dessa artiklar men kan ärligt talat inte bestämma mig för vad jag tycker om dem. Jag är för involverad för att kunna läsa dem på ett avslappnat sätt. Så ni får gärna kommentera och berätta vad ni tycker.

En sak som jag reagerat över är att det finns vissa antydningar till att Livets Ord måhända är rumsrent idag men på åttiotalet var det minsann inte OK. För att denna tes skall hålla så krävs det antingen att Livets Ord har förändrats drastiskt eller att kritikerna har förändrats lika drastiskt.

Själv växte jag upp mitt i hetluften under åttiotalet. Jag minns tidningsrubriker, glåpord, en sabbad moped och mycket annat tråkigt. Däremot kan jag ärligt talat säga att jag inte känner mig påverkad alls av detta idag. Och det känns skönt…

En som menar att Livets Ord genomgått en “revolution” är min käre kusin, John Nilsson. John är några år äldre än mig så han kan alltid hävda att han minns bättre än mig men det är helt tydligt att våra minnesbilder går helt isär. När John slog sönder sina dataspel så satt jag hemma och spelade Nintendo och Amiga för fullt.. Visserligen har jag aldrig varit ett heavy-metal fan men inte slog jag sönder några Jerusalem skivor… Med detta sagt har jag full respekt för Johns upplevelse av vad som hände just honom. Jag är som sagt var några år yngre och mina ungdomsledare var kanske inte lika fanatsika hårdrocks hatare…

Kan det istället vara så att de gamla kritikerna måste förklara sin ändrade inställning till Livets Ord med att det är Livets Ord som har ändrat sig när det i verkligheten är de själva som har reviderat sin syn på Livets Ord?

Nu lever vi ju inte i en svart/vit värld. Självklart har Livets Ord ändrat sig lika mycket som John Nilsson har ändrat sig.

Dagen - Del 1
Dagen - Del 2
Dagen - Del 3
Dagen - Del 4

Ikväll har Peter Halldorf talat på Livets Ord. Mycket intressant samtalskväll.

Peter sa något bra som jag vill dela med mig.

Tänk dig Guds rike som en katedral med flera sidokapell. Dessa sidokapell är som de olika “stilar” vi har inom kristenheten. Det kan vara så att någon möter Gud i det häftiga kapellet med stark lovsång och hög bön. En annan person kanske får möta Gud i det lite mer stillsamma kapellet.

Vad händer då om den som mötte Gud i kapellet med stark lovsång och hög bön går ut i det stora kyrkorummet, tar med sig sin “stil” dit, stänger alla de små kapellen och säger: “Nu skall alla möta Gud som jag!”? Får fler möta Gud då eller är det rent av så att det blir färre?

Jag står just nu på Uppsala Konsert och Kongress även kallat “Musikens Hus”. Idag pågår en mässa kallad relationsdagen.

Det är första gången Livets Ord är representerade och det har varit en spännande dag där man fått träffa många nya och gamla bekantskaper…

Många blir väldigt förvånade över att Livets Ord ställer ut i ett sådant sammanhang. Det öppnar för samtal med många människor och ger möjlighet till att påverka bilden i positiv riktning.

Som helhet en mycket intressant dag…

Det har säkert inte undgått någon att Siewert Öholm arbetar på en ny bok. Det är en intervjubok med Ulf Ekman. UNT har med anledning av detta intervjuat Öholm.

Enligt Öholm kommer han i boken att ta upp en rad känsliga frågor kring Livets Ord och Ulf Ekman, bla lär han ta upp frågor kring homosexualitet och hur Livets Ord ställer sig till andra kyrkor.

Det kommer säkert bli en läsvärd bok som säkert kommer väcka debatt på flertalet bloggar…