Jag har återigen blivit blockerad av Micael “Haggaj” Östlund på Aletheia. Jag har under kvällen försökt skriva två kommentarer på Aletheia. Båda har blivit blockerade.
Inte lätt att svara på Micaels frågor om han blockerar mig…
Har nu läst igenom debatten angående Östanbäck och måste säga att man blir förvånad över hur aggressiv tonen hos vissa debattörer är.
Detta med enhet mellan kristna verkar vara något som drar fram det värsta hos vissa människor.
Liza Marklund sa något väldigt intressant i söndags när hon blev intervjuad angående debatten kring “Gömda”.
”Kraften i det här hatet är helt förbluffande. Det är inte särskilt många, måste jag säga, utan det är en liten klick väldigt hängivna hatare som finns runt den här journalisten…” ”…det är en väldigt liten grupp kvinnor runt henne som driver den här hatkampanjen, som alltså har hittat en gemenskap i att hata hata hata. Det går ju inte att göra något åt det.”
Jag har full förståelse för vad hon menar…
Ber så mycket om ursäkt för det långa uppehållet!
Det har dock varit skönt att slippa läsa och skriva bloggar ett tag. Men nu verkar det dra igång igen på allvar…
Det verkar som våra kära bröder på Aletheia har nyhetstorka för de väcker liv i en ett år gammal tråd idag. Haggaj är i toppform och fantasier och gissningar blandas i en härlig röra…
Kanske återkommer kring detta.
Jag såg en film igår. Leo av Josef Fares. En mycket gripande film om hämnd och hat. Filmen beskriver på ett våldsamt och starkt sätt hur hatet och hämndbegäret drar ner en person i ond cirkel, en negativ spiral som drar ner en människa i ett svart hål. Den beskriver också att det inte går att rättfärdiggöra en felaktig handling med en annan felaktig handling.
I morse läste jag Göran Skyttes kolumn i SvD. Han berättade om ett seminarium som Räddningsverket arrangerade i Karlstad i förra veckan. Titeln på seminariet var ”Skuld, förlåtelse, hämnd”. Även Dagen hade en ledare i samma ämne.
Förlåtelse är en nödvändighet i samhället. Men hur förklarar man för föräldrarna till en tremånaders baby att deras barn har dött men ingen kan tyvärr hållas ansvarig för det var ett “misstag” som orsakade dödsfallet. Misstag kan ske i alla yrken. Däremot är vissa misstag mer ödesdigra än andra. Gör jag ett misstag i mitt arbete som leder till någon ananas död kan jag inte gömma mig bakom mitt yrke.
Innan någon tar på sig ett personligt ansvar och säger ”Det var mitt fel, förlåt mig!” är det svårt att avkräva förlåtelse.
Vi får inte falla för hämndbegäret däremot måste vi sträva för att rättvisa alltid skall skipas.