Dawit Isaak och Svenska Fotbollsförbundet
Fallet med Dawit Isaak är djupt tragiskt och en personlig katastrof för den drabbade familjen.
I veckan dömdes Örgryte IS att betala 10000 kronor i böter för den banderoll klubbens supportrar hängt upp under en match mot Hammarby i juli. Banderollen hade budskapet “Free Dawit”.
Svenska Fotbollsförbundet har en gammal regel som förbjuder alla typer av politiska budskap i samband med matcher. Orsaken till detta kan antas vara att sporten skall vara en frizon, en plats där alla är välkomna oavsett politisk ideologi eller hudfärg.
Efter beslutet att bötfälla ÖIS kommenterade disciplinnämndens vice ordförande Staffan Anderberg så här:
“Vi ansåg att detta var fråga om en manifestation, och det är klart förbjudet. Man kan ha fullkomlig respekt för budskapet på ett personligt plan, men avsikten är att en arena inte ska vara ett forum för denna typ av åsiktsuttryck.”
Beslutet att bötfälla ÖIS möttes av en mediastorm. Expressen gick ut och erbjöd sig betala böterna och det har bloggats från alla håll.
Idag har då fotbollsförbundet beslutat sig för att göra en pudel. Följande kommentar kommer från förbundets informationschef Jonas Nystedt:
“Frige Dawit Isaak kan ses som en manifestation, men förbundsstyrelsens uppfattning är att den typen av yttring, kring vilken det dessutom finns en bred nationell samling, inte i den nationella fotbollen ska betraktas som förbjuden”
De signaler som detta skickar är ett bevis på det relativa samhälle vi lever i. En regel är tydligen bara en regel om den är populär. Om det finns “en bred nationell samling” kring en fråga då är det inte längre en regel utan helt plötsligt kan man göra som man vill.
Lagar och regler behöver efterlevas även när de ibland känns fel. I våra domstolar runt om i landet finns det varje vecka hundratals rättsfall där man av rent humanitära skäl skulle vilja blunda för regler och lagar för att det skulle kännas bra. Men vilken typ av samhälle skapar det? Ett godtyckligt och opportunistiskt samhälle där känslor och allmän opinion får styra är ett samhälle där vi även skapar djupa orättvisor.
2009-10-16 at 22:23
Men civil olydnad då? Det är väl inte automatiskt att relativisera? Eller att gömma flyktingar för farbror polisen?
2009-10-18 at 11:03
Naturligtvis kan det finnas tillfällen där du måste agera mot rådande lagstiftning för att ditt samvete inte tillåter dig något annat.
Jag menar dock att det är en annan sak. Det jag framförallt vänder mig mot är godtyckligheten, att vända kappan efter vinden och inte våga stå för de regler man har.
Jag tycker inte att en organisation kan hävda civil olydnad mot sina egna regler.
2009-10-18 at 19:04
Att regler enbart är sociala konstruktioner är en självklarhet. Men för att regler ska fungera krävs att den sociala överenskommelsen ifråga gäller åtminstone tills man hunnit implementera dess innebörd i en given situation. Det är verkligen inte frågan om demokrati när pöbeln bestämmer. Det som skrämmer mig är att folk inte kan se skillnad på sociala konstruktioner / överenskommelser och på pöbelstyre. Det bådar inte gott om utvecklingen fortsätter såhär!
2009-10-19 at 04:02
Benjamin: Du har en poäng, men när man t.ex gömmer flyktingar för polisen handlar det nog ofta om att man följer en lag man anser står högre än migrationsverkets (FN:s stadga om mänskliga rättigheter, t.ex, eller EU:s regler som förbjuder att man skickar hem någon till livsfara). Migrationsverket bryter per rutin emot dessa två stadgor, och skickar årligen hem dussintals, sannolikt ännu fler, till en säker död.
Jag tycker att man borde tvinga alla som är inblandade i sådana beslut, från politiker och nedåt, att se en filmatiserad dramadokumentär om vad som hände med Ahmet som de skickade hem efter att han konverterat till pingströrelsen från Islam. Helst en med mycket blod, utdragna naglar och skrik, som ger mardrömmar i ett decennium
Migrationsverket ger (avsiktligen) flyktingar från Afghanistan en tolk som förstår Farsi (men väldigt lite Dari - språket i Afghanistan, som skillnad mellan Svenska och Danska ungefär). Den första frågan de får i rättegången är “förstår du vad tolken säger”? Varpå den dariske tonåringen säger “ja” eftersom ingen förklarat att frågan inte handlar om att de ska bevisa att de kommer ifrån Afghanistan, utan om att de ska kunna försvara sig. På detta följer sedan att de ger motstridiga uppgifter eftersom tolken inte kan översätta, varpå migrationsverket glatt i hågen skickar tillbaka tonåringarna i famnen på talibanerna med motiveringen att han eller hon “ljugit”, väl medvetna om att de omöjliggjorde för tonåringen redan i första läget. Så får de ner PUT-statistiken…
Detta drabbar lite drygt en tredjedel av alla anlända afghaner, rätt hög siffra. Då migrationsverket använder makt för att bryta emot deras styrlagars tydliga anda är det givet att de som har möjlighet hänvisar till högre ort, t.ex FN. Och det är inte att relativisera.
2009-10-23 at 19:21
Den relativismen ser man också i kyrkans syn på samkönade äktenskap. Relativismen börjar visa sig mer och mer destruktiv mot skapelsens ordningar.