Uppståndelse i bloggosfären

Det blev lite uppståndelse i bloggosfären angående mitt inlägg om min käre kusin… Emanuel Karlsten publicerade valda delar av vår konversation på sin blogg. Får se om det dyker upp i ”urbloggat” i pappers tidningen också…

En tanke som slår mig när diskussionen kring åttiotalet kommer igång är, måste alla individer känna exakt samma sak inför en företeelse? Kan det inte vara så att en person får sitt liv förvandlat medans en annan blir besviken?

I vissa sammanhang verkar regeln om minsta gemensamma nämnare gälla. Det som gör alla lagom glada är det enda som bör förkunnas.

Detta inlägg är inte menat att dissa de känslor som vissa människor har. Ni har full rätt till era åsikter bara ni kan ha samma respekt för att andra människor inte delar dem