Hemma igen

Det är måndag kväll och jag har precis kommit hem från kyrkan. Jag tänkte skriva ett kort inlägg med en liten uppdatering kring Victor. På onsdag har det gått fyra veckor sedan vi fick reda på att vår son Victor insjuknat i diabetes. Den första tiden på sjukhuset känns lite som en dimma. Vi var inskrivna på sjukhuset i tre veckor. Av dessa tre veckor sov vi två veckor på sjukhuset. Jag och min fru Sara växlade mellan hemmet och sjukhuset. Vi försökte att sova varannan natt hemma och varannan på sjukhuset.

Fortsätt läsa Hemma igen

Några tuffa veckor…

Kära vänner!

Vi har nu några hektiska dagar bakom oss. I går skulle jag egentligen ha flugit till Turkiet för vår internationella kongress men jag valde att stanna hemma för att finnas på plats både för min familj och på Livets Ord.

Personligen börjar jag känna mig ganska trött och sliten men jag försöker ändå lyfta blicken och se mot framtiden! Jag har några tuffa veckor bakom mig. Först brottas med alla känslor kring ett barn som blir sjukt och sedan brottas med alla andras känslor kring mina föräldrars konvertering.

Fortsätt läsa Några tuffa veckor…

Sinnesro

Lugnet har lagt sig någorlunda. Jag har sovit de två senaste nätterna på sjukhuset med Victor. I natt skall Sara sova där i stället  och jag sitter hemma. De minsta tjejerna sover och äldste sonen är på sitt rum.

Det är tyst i huset.

I tystnaden finns det helt plötsligt möjlighet att bearbeta. Att släppa loss tanken.

Fortsätt läsa Sinnesro

När livet vänds upp och ner

Jag skriver detta inlägg, mitt första på mer än två år, från en säng på Akademiska sjukhuset.

I lördags sov Victor, en av mina söner, över hos sin morbror. Han var väldigt glad för att få komma dit. De skulle titta på hockey och spela. Victors mamma, Sara, var bortrest och storebror William var på sportlovsläger. Lite extra roligt alltså att komma iväg och få göra något lite spännande.

På söndag morgon ringer det i telefonen och Victor vill bli hämtad. Han mår lite illa. Eftersom jag var i närheten så hämtade jag honom snabbt och vi åkte hem för att äta frukost. Dagen löpte på och Victor var lite hängig men ändå ganska normal. Jag tänkte att han kanske fått någon magsjuka eller liknande. På kvällen skickar jag ett SMS till Sara att jag är lite orolig för Victor. Han verkar ha gått ner i vikt och ser lite mager och insjunken ut. Natten mellan söndag och måndag så kräks Victor. Det kommer bara vätska. På morgonen är Victor fortfarande väldigt trött och ber om blåbärssoppa och aprikoskräm. En favorit när Victor är sjuk.

Fortsätt läsa När livet vänds upp och ner

…mina högst privata tankar.